Åkte till New Orleans även om jag hade varit där tidigare. Lite för att se om det hade ändrats men jag kände inte för den där katastrofturismen där man åker och kollar på förödelsen.
På vägen till New Orleans så stannade jag till på ett ställe i Lafayette för att äta cajunmat. Det blev alligator till förrätt sedan kräftor på en massa olika sätt men inte alls likt det vi äter här hemma. Kryddningen är väldigt annorlunda. Gott.
Stannade och tankade på ett ställe och i en bur vid macken fanns det tigrar. Bensinstationen hade alltså sina egna tigrar för att locka folk att stanna där och tanka. När man närmar sig New Orleans så kör man mycket på långa låga broar som korsar vattnet.
New Orleans är en stad man ska tänkte lite på var man rör sig. Fick tag på ett boende precis i utkanten på French Quarter. Bourbon Street var sig verkligen likt. Här verkade det som ingenting hade hänt. Som om man bara hade fortsatt att festa. Var där på vanlig lördag inget speciellt och det var fullt av folk. Tjejer blottade sig fortfarande för plastpärlor.
Om man bara går till en av parallellgatorna så är det verkligen annorlunda. Man hittar mycket trevligare restauranger, klubbar och barer. Hittade en bar på ett ställe som heter Napoleon House. Knytningen till Napoleon var att han tydligen hade erbjudits att fly hit från sin fängelseö men hade hunnit dö innan han fick brevet.
Tillbaka på Bourbon Street så hittade jag en jazzklubb som var jäkligt skön. Hängde här ett rätt bra tag. Ett tag blev det ett trumpetbattle mellan husbandet och en gäst som hade en egen trumpet med sig. Pratade i en av pauserna med en dokumentärfilmare från Kanada som höll på att göra en film om oljekatastrofen i gulfen.